Söt njutning
SATS MAG: Sötnos, Sockertopp, sweetheart
– smeknamnen på våra kära har ofta en koppling till socker och det söta. Inte så konstigt kanske, för både människor och djur gillar det som smakar sött.
Under större delen av människans levnadstid har överätning av sötsaker inte varit något större problem. Socker fanns inte i ren form, utan det var i form av frukter och honung som stenåldersmänniskorna kunde njuta av det söta. Raffinerat socker började produceras i västvärlden först för 500 år sedan och då var det en riktig lyxvara som njöts med tesked vid festligare tillfällen.
I dag är läget ett annat. Nu är tillgången på socker och sötsaker obegränsad. Något som också avspeglar sig i vår sötsakskonsumtion. Svensken äter cirka 17 kilo godis per år. Det är mer än dubbelt så mycket som för tjugo år sedan.
Den sockerkonsumtion som ökat mest är den av läskedrycker. Statistik från Livsmedelsverket visar att konsumtionen ökat dramatiskt sedan 1980, från i genomsnitt 30 liter per år till 94 liter 2009. Studier visar också att den som dricker läsk till maten känner sig mindre mätt efter en måltid än den som druckit vatten. Så vi tenderar att äta mer när vi dricker sött.
Men vad är det då som gör att vi är så svaga för sött och att vi kan fortsätta äta trots att vi är mätta? Förklaringen ligger i hjärnans belöningssystem vars grundfunktion är att motivera oss till livsviktiga funktioner som att äta, dricka, ha sex och vara fysiskt aktiva. När vi till exempel äter, älskar eller motionerar frigörs ett må bra-hormon i hjärnan som får oss att känna njutning. Och då vill vi ha mer av det som får oss att må bra.
– Socker har en särställning för det stimulerar oss på två sätt, säger Fred Nyberg, som är professor i biologisk beroendeforskning vid Uppsala universitet. Förutom att sockret skapar en stegring av lusthormonet dopamin går den söta smaken direkt upp i hjärnan och skapar välbehag.
– Djurförsök visar att råttor som fått välja mellan socker och drogen kokain väljer socker, det trots att amfetamin ger en starkare belöning.
Samtidigt vet vi att sockerintaget skapar en bergochdalbana för vårt blodsocker. Äter vi för dålig frukost eller lunch kommer sötsuget efter ett par timmar. Vi tar en chokladbit eller en näve smågodis, känner oss piggare en stund men blir snart ännu tröttare och segare än innan.
Att socker dessutom är dåligt för såväl tänder som midjemått gör överätning av sötsaker än mer problematiskt.
Att det är bättre att ta en smörgås än ett wienerbröd eller en läsk vet alla, ändå slinker det söta gärna ner i alla fall.
Ett sätt att minska sötsuget är, enligt Fred Nyberg, att inte exponera sig för sötsaker.
– Redan anblicken av godiset får hjärnan att börja längta efter belöningen. Har du en karamellskål stående på soffbordet är det väldigt svårt att låta bli att ta en bit – eller fem.
Men Fred Nyberg anser inte att vi helt ska utesluta sockret ur kosten. Socker är energigivande och en beståndsdel i kolhydrater som vi behöver för vårt energibehov. Men det är bättre att välja det naturligt söta framför raffinerat socker. Det vill säga frukt, russin och honung hellre än smågodis och läsk.
– Jag tycker det sätt som fransmännen äter sötsaker, i form av en dessert efter middagen, är bra. Då får man den söta smaken samtidigt som när sockret når blodbanan blandas det med den övriga födan och då blir svängningarna i blodsockerhalten inte så stor, säger Fred Nyberg.
Inger Sundelin
Ur Sats 1/11